Saikotic - life is a song, sing it.

So would I be out of line if I said; I miss you?

Oroar mig för dig.

Jag tror vi är fler som hittat hem.

Ibland måste man våga hoppa utan att vara säker på att någon fångar. Kanske landar du på dina egna fötter, kanske finns det någon som tar emot, kanske faller du. Och visst, det gör ont om du faller, men inte föralltid. Istället kan du satsa på nästa hopp, eller nästa efter det. På vägen till de perfekta hoppen kan du bli ärrad, men ärren kommer blekna när du väl lyckas. Var inte rädd. Våga satsa. Ta emot adrenalinkicken. Ta emot smällen. Ta emot framgången.

För någon gång löser allt sig.

Folk förändras så otroligt mycket. Man tappar kontakten, får annorlunda relationer till varandra, grupper byts ut, grupper skapas, grupper försvinner, vänskaper växer, vänskaper dör, för vissa går det utför, för vissa går det framåt.

Det är en del av livet, men ändå så sorgligt. Man saknar personer som inte längre finns. Eller visst, personen finns kvar, men vart försvann den där insidan man älskade? Man saknar gamla tider som man nu i efterhand insett var väldigt bra. Sådant man inte kan få tillbaka, bara sakna. Jag oroar mig för hur vissa personer blivit något helt annat än de än gång var. Jag vill hjälpa dem, jag vill inte se dem riva sönder världen för sig själva, men hur gör man med personer som inte vill ta emot hjälp? Den dag de inser att de faktiskt borde ha tagit emot hjälpen kommer det vara försent, och då kommer jag ta på mig skulden trots att jag vet att jag hela tiden försökt.

Något helt annat som börjat komma tillbaka som jag såg helt som en självklarhet innan är min abbort. När jag gjorde den var det ingen tvekan om saken, jag visste att jag gjorde rätt. Hur skulle jag kunna ge ett barn det liv det skulle ha förtjänat? Jag skulle haft dålig ekonomi, varit för omogen och med stor sannolikhet hade det varit utan far. Ändå har jag börjat grubbla över det. Det hade varit min egna lilla ängel. Hur hade barnet sett ut? Hade det varit en pojke eller en flicka? Hur hade det blivit? Hade det varit mest likt mig eller Kim eller kanske ingen av oss? Hade mitt barn lyckats här i livet? Hur hade dess första dag i skolan varit? Det är så många frågor utan svar som jag aldrig kommer att få reda på, men ju mer jag tänker på det desto mer känns det som att jag dödade något, något väldigt fint. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men jag ångrar det.

Nog med tankegångar, nu ska jag lägga mig i Lindsays mirakelsoffa och hoppas på att den faktiskt utför ett fint mirakel innan jag och Lindsay vaknar.

Okej, nu är det väl på tiden för ett nytt blogginlägg. Upptäckt att jag har ett liv och inte hinner med bloggande egentligen.

Hur mitt liv går just nu? Jag är förvirrad och stressad, woho. Varför? Min ensak.

Dock måste jag påpeka att jag gillar mina nya Space Tribe-fickor, äntligen kan jag ha ficklösa byxor och kjolar utan att det gör mig något!

Sen kan jag tillägga att terrorcore är trevligt och Ben&Jerry's är gott.

Vad får ens hjärta att slå mer för någon?

Försök se det positiva med allt så blir livet mycket roligare. <3



Mrawr Paperboi-boobies!

Har du inte råd med dina egna jävla grejer är det ditt problem, att sno saker är så jävla lågt. Vi är på rave för att dansa och ha kul, vi vill inte ha sådana som er där. Som vi sagt så många gånger tidigare: If you're not in it for the love of the music, please fuck off.

Riktat till de som var vänliga nog att stjäla från Fredrik och på så sätt sabba hans kväll.

Om jag inte hade blivit misshandlad hade jag aldrig hamnat i Stockholm. Om jag inte hade hamnat i Stockholm hade jag inte haft det liv eller de vänner jag har idag. Om jag inte hade varit deprimerad hade jag aldrig blivit visad ravekulturen. Om vissa förhållanden inte hade tagit slut hade jag inte kommit så nära vissa människor jag är väldigt nära idag.

Det ena leder till det andra, allt är sammankopplat, allt har en mening.

Time to go cyber again?

Ja, tydligen. Jag och Lindsay har beställt nytt hår!

En gång i tiden var livet en lek.
En gång i tiden var alla i min närhet lyckliga.
En gång i tiden var man nöjd med vad man hade.
En gång i tiden var jag riktigt kär.
En gång i tiden hade jag hittat vad jag ville räkna som hem.
En gång i tiden var alla bekymmerslösa.
En gång i tiden var allt väldigt vackert.

Where did it all go wrong?