Natten är fylld med tankar.
Det är en del av livet, men ändå så sorgligt. Man saknar personer som inte längre finns. Eller visst, personen finns kvar, men vart försvann den där insidan man älskade? Man saknar gamla tider som man nu i efterhand insett var väldigt bra. Sådant man inte kan få tillbaka, bara sakna. Jag oroar mig för hur vissa personer blivit något helt annat än de än gång var. Jag vill hjälpa dem, jag vill inte se dem riva sönder världen för sig själva, men hur gör man med personer som inte vill ta emot hjälp? Den dag de inser att de faktiskt borde ha tagit emot hjälpen kommer det vara försent, och då kommer jag ta på mig skulden trots att jag vet att jag hela tiden försökt.
Något helt annat som börjat komma tillbaka som jag såg helt som en självklarhet innan är min abbort. När jag gjorde den var det ingen tvekan om saken, jag visste att jag gjorde rätt. Hur skulle jag kunna ge ett barn det liv det skulle ha förtjänat? Jag skulle haft dålig ekonomi, varit för omogen och med stor sannolikhet hade det varit utan far. Ändå har jag börjat grubbla över det. Det hade varit min egna lilla ängel. Hur hade barnet sett ut? Hade det varit en pojke eller en flicka? Hur hade det blivit? Hade det varit mest likt mig eller Kim eller kanske ingen av oss? Hade mitt barn lyckats här i livet? Hur hade dess första dag i skolan varit? Det är så många frågor utan svar som jag aldrig kommer att få reda på, men ju mer jag tänker på det desto mer känns det som att jag dödade något, något väldigt fint. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men jag ångrar det.
Nog med tankegångar, nu ska jag lägga mig i Lindsays mirakelsoffa och hoppas på att den faktiskt utför ett fint mirakel innan jag och Lindsay vaknar.
Frågan man bör ställa sig är dock. Förändras denna person eller upptäcker jag bara saker jag inte tidigare sett? Har du levt i blindhet för att du inte tidigare förstått eller ens vågat tänka tanken om andra sidor hos denna?
Kul med ett långt inlägg. Du skriver bra tycker jag, intressant läsning =)
Ja utan far hade den väl inte varit,du nämner ju Kim som pappa.
Angående aborten så är dina tankebanor relativt vanliga. Dock som du själv sa, hur skulle du kunnat ge det barnet det liv som det förtjänade?
Jag tror inte det finns något rätt eller fel, bara val med konsekvenser som följd. När det handlar om barn så handlar det inte enbart om ett liv, det handlar allt som oftast om tre. Jag tror att du gjorde rätt val, både för dig och illbattingen. (:
