Adrenalinkick!?
Det är lite läskigt hur mycket väder och årstid påverkar en egentligen. Jag har inget emot färgen grå, men när den täcker hela himlen är det mest bara deprimerande. Att gå upp på morgonen känns varje gång som en lika stor motgång när man nästan kan känna den bittra kylan bara genom att se ut genom fönstret. Cigg blir det som fungerar som meditation för mig. Det är ironiskt att jag förkortar mitt liv en bit för varje bloss samtidigt som jag känner mig mer levande. Man låter tankarna långsamt flyta iväg och lätta på trycket i huvudet, istället koncentrerar man sig på röken som formar sig genom luften. Att något så skadligt kan vara så vackert. Men det är väl det vi människor dras till - det farliga och lite förbjudna.
Det kanske är det jag behöver för att få en liten gnista till mitt liv igen. Jag har framtidplaner, jag har sysselsättning, jag har vänner. Ändå känns det tomt och innehållslöst. Ge mig en stor jävla adrenalinkick eller något. Jag vill köra i otroliga hastigheter, jag vill ha känslan av att jag lever de sista sekunderna av mitt liv. Jag vill hoppa från en svindlande höjd. Ja, jag vill bara få känna det. Varför? Jo, för då blir man påmind om hur mycket man uppskattar att leva egentligen.
Jag vill bli påmind och slippa störa mig lika mycket på att min kropp är så jävla fail. Inte utsidan, den är jag stolt över. Det är insidan det är fel på. De X antal psykstörningar jag har i huvudet bekymrar mig inte så mycket, de gör mig väl bara till den jag är, men det i resten av kroppen. Som det faktum att jag inte klarar av att äta mat. Jodå, jag har lika mycket matlust som alla andra och äter lika mycket. Problemet är bara att jag får ont av det. Vad jag än äter och hur jag än äter så får jag så otroligt ont i magen att man bara vill lägga sig ner och dö. Är det för mycket begärt att få äta och njuta av det? Tydligen så ja. Nästa sak är att mitt ena ben är kortare än det andra sedan en benfraktur. Det gör väl inget kan man tro, man faktiskt så gör det väldigt mycket. För det första gör det att jag haltar. De flesta märker det inte förrän jag nämner det, men jag stör mig på det. För det andra ger det mig en sned rygg, vilket kommer leda till ryggproblem. Underbart. Sist men inte minst har jag en allergi men jag har ingen aning om mot vad, bara det att jag riskerar att dö när jag får i mig/rör vad det nu är. Betryggande. Men alla är väl bekanta med hur mycket läkare bryr sig, så jag orkar inte gå och bitcha med dem.
Åh fan vad mycket gnäll det blev nu. Jag hatar hösten och vintern.
Det kanske är det jag behöver för att få en liten gnista till mitt liv igen. Jag har framtidplaner, jag har sysselsättning, jag har vänner. Ändå känns det tomt och innehållslöst. Ge mig en stor jävla adrenalinkick eller något. Jag vill köra i otroliga hastigheter, jag vill ha känslan av att jag lever de sista sekunderna av mitt liv. Jag vill hoppa från en svindlande höjd. Ja, jag vill bara få känna det. Varför? Jo, för då blir man påmind om hur mycket man uppskattar att leva egentligen.
Jag vill bli påmind och slippa störa mig lika mycket på att min kropp är så jävla fail. Inte utsidan, den är jag stolt över. Det är insidan det är fel på. De X antal psykstörningar jag har i huvudet bekymrar mig inte så mycket, de gör mig väl bara till den jag är, men det i resten av kroppen. Som det faktum att jag inte klarar av att äta mat. Jodå, jag har lika mycket matlust som alla andra och äter lika mycket. Problemet är bara att jag får ont av det. Vad jag än äter och hur jag än äter så får jag så otroligt ont i magen att man bara vill lägga sig ner och dö. Är det för mycket begärt att få äta och njuta av det? Tydligen så ja. Nästa sak är att mitt ena ben är kortare än det andra sedan en benfraktur. Det gör väl inget kan man tro, man faktiskt så gör det väldigt mycket. För det första gör det att jag haltar. De flesta märker det inte förrän jag nämner det, men jag stör mig på det. För det andra ger det mig en sned rygg, vilket kommer leda till ryggproblem. Underbart. Sist men inte minst har jag en allergi men jag har ingen aning om mot vad, bara det att jag riskerar att dö när jag får i mig/rör vad det nu är. Betryggande. Men alla är väl bekanta med hur mycket läkare bryr sig, så jag orkar inte gå och bitcha med dem.
Åh fan vad mycket gnäll det blev nu. Jag hatar hösten och vintern.
Kommentarer
Postat av: Jasmine
Det där problemet med magen hade min pojkvän med. Han fick skitont varje gång han åt och doktorn hittade inget fel. Men han började typ äta ordentligt, äta rätt tider hela tiden och äta frukost, lunch och middag. Med tiden så blev hans besvär bättre och nu har han knappt ont längre. Det finns något som heter "Lune Lax" också och något som är starkare (minns ej vad den hette)som hjälper till att hålla magen bra ^^ Du kanske redan kollat detta men om du inte har det så har du lite tips iaf :D
Trackback