Telemarketing, SvD och kuber.
Helt plötsligt har man fått en helt annan syn på telefonförsäljare. Visst blir man irriterade när de små äcklen ringer sena kvällar för att fråga ut dig om saker du inte är intresserad av alls, försöker vända dig i olika frågor och låter inte alls som människor. De låter som robotor som går på automatik, det får en att hata dem ännu mer.
Men nu när man själv håller på med arbetet ser man det inte så längre. Man förstår varför alla ringer sent: De flesta som jobbar är skolungdomar som inte kan jobba annat än kväll men vill ha något att leva på. Man förstår varför alla är så på dig med att sälja: Som i allt annat, man blir kickad om man inte presterar, och det är inte låga krav man har på sig. Man förstår varför alla låter som robotar: Man upprepar samma saker hur många gånger som helst varje kväll, måste låta extremt trevlig och måste sitta med ett leende på läpparna eftersom det hörs så väl om man inte gör det. Det blir som hjärntvättning, det bara sitter. Arbetsskada kanske man skulle kalla det? Det går nämligen inte prata normalt privat heller över telefon, man sitter där med det intränade leendet och är alltid nära att svara med samma fras som man gör på jobbet.
Dock är det inte bara pest och pina. Ni vet inte hur kul vi har åt er också. Om vi säger att vi ska prata med chefen så pratar vi inte alls med chefen. Vi stänger av ljudet och gör något av följande: Skrattar åt dig. Snackar skit om dig för att du är dryg. Sms:ar. Säger vi att vi kan erbjuda just dig fria månader så är du inte speciell alls, vi erbjuder alla exakt samma sak men det vet inte du. Förolämpar du oss i luren tar vi inte illa upp, vi verkligen njuter av att sitta och fortsätta vara övertrevliga mot dig medan du vrålar på oss och efter samtalet är du antagligen det roligaste samtalsämnet i rummet.
Fast det bästa jag vet med mitt jobb är när man kommer till trevliga människor som man faktiskt kan prata med. Jag behöver inte ha ett säljande samtal för att bli glad, jag blir glad av sådana jag kan sitta och småprata med några minuter eller sådana som på ett moget sätt säger "Tyvärr, jag är verkligen inte intresserad.". Ni skulle antagligen aldrig våga ställa er och vråla på någon på samma sätt om personen var framför dig.
Var trevliga mot oss och vi är trevliga mot dig. Du har antagligen ett jobb som du måste sköta lika mycket som vi måste sköta vårt.
För de som inte vet det ännu är jag dock väldigt nöjd med mitt jobb nu, men jag vet ändå hur det är för alla stackare som sitter kvar på Vendator. Det är inte arbetsplatsen det är fel på, det är de man hamnar hos och pressen. Jag jobbade i teamet för Tele2, vårt mål om dagen var att alla skulle sälja för 1500 var. Att sälja över telefon är inte lätt på någon nivå alls då de flesta tror att vi lurar dem eller inte vill göra ett avtal med en röst. Jag förstår dem, jag skulle tro samma sak. Därför är jag väldigt glad just nu, blev nämligen flyttad från Vendators huvudkontor till SvD's huvudkontor.
Varför är jag nöjd?
1. På Vendator jobbar det nästan bara ungdomar, dvs det blir lätt stökigt och det påminner om en ungdomsgård. Det är bra stämning och så eftersom alla är runt samma ålder, men nog skulle det kunna var bättre ordning. SvD's anställda består till största delen av vuxna. Därför får man ett MYCKET seriösare intryck av deras lokaler. Det är fräscht, rent, mycket större och sen har det självklart lagts ner mer pengar, både på lokalerna och utrustningen.
2. Det är högre lön. På Vendator tjänade jag 85 kr i timmen plus provision, saken var bara den att det var i princip omöjligt att få provision. Nu tjänar jag 100 kr i timmen och gör ändå mindre arbete.
3. På Vendator hade man alltid stor press på sig om att prestera. Arbetet på SvD består inte till särskilt stor del av att sälja, det vi mestadels gör är att ringa upp kunder för att påminna om obetalda fakturor. Detta ger inte heller otrevligt bemötande, tvärtom, folk blir glada av att man ringer och påminner dem då det oftast är så att de glömt fakturan.
4. Stämningen. Jag verkligen älskar alla mina arbetskamrater. Och det är inte bara arbetskamrater, man hittar på kul saker efter jobbet med dem också. Dessutom sitter man och pratar och har kul även under arbetstid.
Så ja, jag är VÄLDIGT nöjd över mitt nuvarande jobb och hoppas verkligen att jag får stanna kvar där. Jag tycker ändå att jag lyckats med ganska mycket för min ålder, och jag är stolt över mig själv. Visst finns det alltid problem, men för att citera min vän Bella:
Livet är nog ganska mycket som en Rubiks kub. Hur mycket man vrider och vänder är det jävligt knepigt att få det rätt om man inte är duktig. Fast även om man inte löst det är det fina färger, tänker man efter lite är det finare när det är lite sådär olöst.
Vi hörs snart igen hoppas jag, på återseende!
Men nu när man själv håller på med arbetet ser man det inte så längre. Man förstår varför alla ringer sent: De flesta som jobbar är skolungdomar som inte kan jobba annat än kväll men vill ha något att leva på. Man förstår varför alla är så på dig med att sälja: Som i allt annat, man blir kickad om man inte presterar, och det är inte låga krav man har på sig. Man förstår varför alla låter som robotar: Man upprepar samma saker hur många gånger som helst varje kväll, måste låta extremt trevlig och måste sitta med ett leende på läpparna eftersom det hörs så väl om man inte gör det. Det blir som hjärntvättning, det bara sitter. Arbetsskada kanske man skulle kalla det? Det går nämligen inte prata normalt privat heller över telefon, man sitter där med det intränade leendet och är alltid nära att svara med samma fras som man gör på jobbet.
Dock är det inte bara pest och pina. Ni vet inte hur kul vi har åt er också. Om vi säger att vi ska prata med chefen så pratar vi inte alls med chefen. Vi stänger av ljudet och gör något av följande: Skrattar åt dig. Snackar skit om dig för att du är dryg. Sms:ar. Säger vi att vi kan erbjuda just dig fria månader så är du inte speciell alls, vi erbjuder alla exakt samma sak men det vet inte du. Förolämpar du oss i luren tar vi inte illa upp, vi verkligen njuter av att sitta och fortsätta vara övertrevliga mot dig medan du vrålar på oss och efter samtalet är du antagligen det roligaste samtalsämnet i rummet.
Fast det bästa jag vet med mitt jobb är när man kommer till trevliga människor som man faktiskt kan prata med. Jag behöver inte ha ett säljande samtal för att bli glad, jag blir glad av sådana jag kan sitta och småprata med några minuter eller sådana som på ett moget sätt säger "Tyvärr, jag är verkligen inte intresserad.". Ni skulle antagligen aldrig våga ställa er och vråla på någon på samma sätt om personen var framför dig.
Var trevliga mot oss och vi är trevliga mot dig. Du har antagligen ett jobb som du måste sköta lika mycket som vi måste sköta vårt.
För de som inte vet det ännu är jag dock väldigt nöjd med mitt jobb nu, men jag vet ändå hur det är för alla stackare som sitter kvar på Vendator. Det är inte arbetsplatsen det är fel på, det är de man hamnar hos och pressen. Jag jobbade i teamet för Tele2, vårt mål om dagen var att alla skulle sälja för 1500 var. Att sälja över telefon är inte lätt på någon nivå alls då de flesta tror att vi lurar dem eller inte vill göra ett avtal med en röst. Jag förstår dem, jag skulle tro samma sak. Därför är jag väldigt glad just nu, blev nämligen flyttad från Vendators huvudkontor till SvD's huvudkontor.
Varför är jag nöjd?
1. På Vendator jobbar det nästan bara ungdomar, dvs det blir lätt stökigt och det påminner om en ungdomsgård. Det är bra stämning och så eftersom alla är runt samma ålder, men nog skulle det kunna var bättre ordning. SvD's anställda består till största delen av vuxna. Därför får man ett MYCKET seriösare intryck av deras lokaler. Det är fräscht, rent, mycket större och sen har det självklart lagts ner mer pengar, både på lokalerna och utrustningen.
2. Det är högre lön. På Vendator tjänade jag 85 kr i timmen plus provision, saken var bara den att det var i princip omöjligt att få provision. Nu tjänar jag 100 kr i timmen och gör ändå mindre arbete.
3. På Vendator hade man alltid stor press på sig om att prestera. Arbetet på SvD består inte till särskilt stor del av att sälja, det vi mestadels gör är att ringa upp kunder för att påminna om obetalda fakturor. Detta ger inte heller otrevligt bemötande, tvärtom, folk blir glada av att man ringer och påminner dem då det oftast är så att de glömt fakturan.
4. Stämningen. Jag verkligen älskar alla mina arbetskamrater. Och det är inte bara arbetskamrater, man hittar på kul saker efter jobbet med dem också. Dessutom sitter man och pratar och har kul även under arbetstid.
Så ja, jag är VÄLDIGT nöjd över mitt nuvarande jobb och hoppas verkligen att jag får stanna kvar där. Jag tycker ändå att jag lyckats med ganska mycket för min ålder, och jag är stolt över mig själv. Visst finns det alltid problem, men för att citera min vän Bella:
Livet är nog ganska mycket som en Rubiks kub. Hur mycket man vrider och vänder är det jävligt knepigt att få det rätt om man inte är duktig. Fast även om man inte löst det är det fina färger, tänker man efter lite är det finare när det är lite sådär olöst.
Vi hörs snart igen hoppas jag, på återseende!
Kommentarer
Trackback
