No stop!
Okej, Fredrik påminde mig om varför jag inte ska sluta med bloggande. Jag skriver ju för min skull. Så vad spelar det för roll vad folk tycker? Svar: Ingen alls.
Det jag till största delen störde mig på är att folk använder min blogg som ett bollplank då de inte vågar säga något till mig som person. Fast sen kom jag fram till att ingen av mina nära vänner har gjort på det här sättet. De har diskuterat händelsen med mig istället. De som kvarstår är då mer avlägsna vänner, anonyma eller helt utomstående som tror att de har full koll på situationen. När jag själv vet att de inte har det, varför ska jag då bry mig?
Om ni överhuvudtaget är intresserade av att hänga med, vilket ni verkar vara då ni är väldigt kvicka med att kommentera min blogg, PRATA med mig eller Henri. Svårare än så är det inte. Ja, jag har gjort fel, har jag påstått något annat? Nej, det har jag inte. Men det är mitt och Henris förhållande det handlar om, inte era. Därför är det också jag och Henri som bedömer hur vi ska hantera situationen, och vi har bedömt den som så att vi vill fortsätta vara med varandra. Vårt förhållande är precis som förut, om inte lite bättre. Henri har gått vidare med det, han har bett mig att gå vidare med det. Nu finns det vissa som antagligen tänker "du förtjänar inte en andra chans", "jag skulle aldrig ha gjort så om jag var Henri" osv osv. Nu finns ju bara den lilla detaljen att ni inte är Henri. JAG bad HONOM att lämna MIG för att JAG inte kunde leva med det, men HAN ville inte. Har han gjort fel beslut? Well, prata med Henri. Att whina på min blogg hjälper inte. Är det så hemskt att någon kan hantera en situation på ett annat sätt än det ni är vana vid?
Jag har aldrig sagt att jag mår bra av händelsen, i många fall undrar jag om jag tagit mer illa vid av den än vad Henri har. MEN jag har tron på mig själv och Henri har tron på mig, trots att han borde vara den som ser ner på mig och inte ni. Sålänge den tron finns begär jag inte mer.
Helt enkelt: Jag kommer fortsätta blogga. Tack Fredrik för att du hjälpte mig att förstå det.
Det jag till största delen störde mig på är att folk använder min blogg som ett bollplank då de inte vågar säga något till mig som person. Fast sen kom jag fram till att ingen av mina nära vänner har gjort på det här sättet. De har diskuterat händelsen med mig istället. De som kvarstår är då mer avlägsna vänner, anonyma eller helt utomstående som tror att de har full koll på situationen. När jag själv vet att de inte har det, varför ska jag då bry mig?
Om ni överhuvudtaget är intresserade av att hänga med, vilket ni verkar vara då ni är väldigt kvicka med att kommentera min blogg, PRATA med mig eller Henri. Svårare än så är det inte. Ja, jag har gjort fel, har jag påstått något annat? Nej, det har jag inte. Men det är mitt och Henris förhållande det handlar om, inte era. Därför är det också jag och Henri som bedömer hur vi ska hantera situationen, och vi har bedömt den som så att vi vill fortsätta vara med varandra. Vårt förhållande är precis som förut, om inte lite bättre. Henri har gått vidare med det, han har bett mig att gå vidare med det. Nu finns det vissa som antagligen tänker "du förtjänar inte en andra chans", "jag skulle aldrig ha gjort så om jag var Henri" osv osv. Nu finns ju bara den lilla detaljen att ni inte är Henri. JAG bad HONOM att lämna MIG för att JAG inte kunde leva med det, men HAN ville inte. Har han gjort fel beslut? Well, prata med Henri. Att whina på min blogg hjälper inte. Är det så hemskt att någon kan hantera en situation på ett annat sätt än det ni är vana vid?
Jag har aldrig sagt att jag mår bra av händelsen, i många fall undrar jag om jag tagit mer illa vid av den än vad Henri har. MEN jag har tron på mig själv och Henri har tron på mig, trots att han borde vara den som ser ner på mig och inte ni. Sålänge den tron finns begär jag inte mer.
Helt enkelt: Jag kommer fortsätta blogga. Tack Fredrik för att du hjälpte mig att förstå det.
Kommentarer
Postat av: Yorupi
Yay du fortsätter 8>. Gillar nya layouten! :D
Postat av: Ajy
(Y) åt att du fortsätter och åt designen!
Trackback
