Stupid little girl.
Jag vet inte vad som får mig att reagera så starkt. Saknar jag dig? Är det för att tilliten jag alltid haft till dig stendött under de senaste dagarna? Är det för att det fortfarande gör ont? Är det för att jag vet att du inte tillhör min värld längre? Är det för att jag är så övertygad om att du inte bryr dig ett skit? Jag vet inte. Jag vet inte varför jag reagerar, jag vet bara att jag gör det.
Stupid little girl. Jag är stark. Jag klarar allt. Jag reser mig alltid upp igen.
But of some reason I can't handle this.
"Det blir bättre med tiden." är vad man säger.
Tick, tack, tick, tack, tick, tack...
Tiden går för långsamt.
Så blir det alltid när man möter på ett ex som man klippt av kontakten med sådär..
Hade så i skolan med mitt 1a ex, det är ett helvete och det tar tid att komma ifrån det..
Det enda tipset jag egentligen har är att tyvärr gå på de fester han går på just för att börja vänja dig, då försvinner det oftast lite snabbare men tyvärr är det mer smärtsamt..
Jag önskar att de kunde göra nåt medel som tar bort sånna känslor, det hade gjort saker så mycket lättare =)
Låt oss vandra denna okända och svåra väg tillsammans.
Vi har det båda svårt. Jag står utan svar till detta dilemma, men ett svar som vi båda nog lär svara till frågan "Saknar jag dig?" är Ja.
Ja, vi saknar...
Ja, vi älskar...
Ja, vi hatar...
Räkna med stöd. Precis det stöd du och Henri gav mig när jag grät så där mycket. Något jag däremot tror är att ständigt tänka på att "Det kommer släppa.." gör det bara svårare. Tid är svaret, det är jag övertygad om, men hur mycket... det kan ingen svara på.
Keep being strong Sabina så ses vi nog inom kort =)
//Fredrik
