Saikotic - life is a song, sing it.

Under natten hade jag och Linn en ganska lång diskussion på msn, en av de största ämnena som kom upp var om hur folk förstör sina liv. Det faktum att man går på gymnasiet gör det ännu lättare att se. Varje år tas en ny skara ungdomar in, en del av dem är bara rädda och osäkra, en del är neutrala, en del har redan hamnat i skiten. Ju längre tiden går ser man att de som från början var rädda och osäkra eller neutrala dras med. De börjar supa, börjar knulla runt, börjar skita i skolan, börjar festa. För det är väl så man är ball och passar in, eller? Att kunna berätta hur full man var i helgen och hur många man hånglade med är något som plötsligt tillhör vardagen. Det kvittar hur emot de var alkohol innan, de gör det ändå. Och jag vet vad jag snackar om. Been there, done that. Visst, i början är det skitkul. Det är en ny och spännande känsla. Och vad är det för fel med det, ALLA gör det ju?

Vissa fastnar i det. Det blir ett behov. En vana. Ett sug. Alkoholen behövs, annars kan man inte ha kul. Man måste bedöva hjärnan, annars vågar man ju inte allt det där. Man måste hångla runt med alla, då får man närhet och status. Man måste ligga med alla, då blir det spännande varje gång. Sen är det ju alltid roligt att kunna berätta hur många man knullat med. Sen upptäcker man att det finns mer saker än alkohol att testa. Lustgas, droger, you name it. Oj, det var ju också kul och nytt. Och oj, nu blev något här i livet lite jobbigt... Vänta, vi löser det med alkohol!

Du har helt plötsligt glömt att du inte ville supa för att din farsa spöar dig när han är full. Du har helt plötsligt glömt att du hatar alkohol för att du sett så många förstöras av det. Du har helt plötsligt glömt att du inte ville knulla och hångla runt för att du trodde på kärlek.

Helt plötsligt är du den dåliga förebild du alltid hatat.

Vissa däremot ramlar ned i gropen och lyckas ta sig upp igen, och dessa är också de som antagligen kommer klara sig bäst här i livet. De har sett både botten på gropen och vill inte ramla ned i den igen.

Jag räknar mig själv till en av dessa människor. Jag har gjort så jävla mycket skit, allt det jag beskrivit. Supit skallen av mig varje helg, dragit lustgas tills jag inte kunnat andas, knullat med varenda kille som varit någorlunda intressant, hånglat med allt som gått att hångla med. Men plötsligt minns jag varför jag tidigare alltid gick runt gropen istället för att ramla ned i den. För jag vill inte vara en sådan människa. Jag vill inte vara någon som påverkar min omgivning negativt, jag vill inte vara den som får mina vänner oroliga genom att testa en massa skit, jag vill inte vara den med slampstämpel, jag vill inte vara den som kanske i framtiden kommer spöa sina barn, jag vill inte vara den som inte kan ha kul på naturligt sätt. Visst, man behöver inte bojkotta alkohol helt, men då ska man ha självkontroll också. Jag anser att jag har den. Jag känner aldrig längtan. Jag lägger aldrig pengar på det. Jag säger oftast nej när folk erbjuder mig. Någon enstaka gång räcker, kan man inte klara sig utan skiten ska man inte använda den alls.

Jag har hittat upp. Har du?