Saikotic - life is a song, sing it.

Jag tycker ändå att jag utvecklats ganska mycket som person, åt det positiva hållet. Jag har många gånger råkat snubbla in på fel väg, jag har gjort så mycket dumt. Lögner, svek, supit tills jag knappt fattat vart jag var, varit med så många jag egentligen inte ville vara med, behandlat människor fel, varit självisk... Kort sagt, en hel del lik i garderoben. Hur många gånger har man inte hatat sig själv för saker man har gjort.

Ändå ser jag mig inte som en ond människa. Jag förnekar inte vad jag gjort. Däremot försöker jag se allt som läxor för livet. Jag har gått vilse, men när jag väl kommer tillbaka till huvudleden har jag förstått att jag inte ska ta just den vägen igen. Ibland har man varit nyfiken och testat den felaktiga vägen igen, för att sedan bara åter igen bli påmind om att man inte ska försöka gå där. Ju mer tiden går, ju mer lär jag mig att hålla mig till huvudleden. Huvudleden är mig, den jag försöker finna. Jag tycker att jag går in på färre och färre felaktiga vägar. Jag börjar förstå vem JAG är och vad jag anser vara rätt.

Hej, jag heter Sabina. Jag har oftast en väldigt positiv inställning till livet då jag vill kunna få ut så mycket av världen som jag kan. Dock lider jag av manodepressiv sjukdom, som i många fall tyvärr bestämmer min sinnesstämning åt mig. Vissa perioder är jag överenergisk och lycklig, nästa funderar jag på att skära upp pulsådern för att få slut på allt. Dock har jag fått mycket lättare att kontrollera det, och jag vet alltid innerst inne i mina depperioder att de bra perioderna är påväg och därför står jag ut. Jag hoppas alltid att mina vänner inte ska ta mig på alltför stort allvar de gånger jag hamnar i mina depperioder, för då säger jag så mycket som jag inte menar.

På tal om mina vänner är de otroligt viktiga för mig. Jag har väldigt många vänner, men endast ett fåtal som ligger närmare mitt hjärta. Helt enkelt för att jag inte vill ha det rispat i onödan. Jag uppskattar dock människor och bryr mig väldigt mycket om andra, och jag anser att man aldrig kan få för många vänner. Jag umgås gärna och har skoj med andra, samtidigt som jag inte har något emot ifall någon vill gråta mot min axel. Då känner jag mig behövd, och att denna person tycker om mig tillräckligt mycket för att gå till mig värmer. Jag ger gärna råd och stöd och delar funderingar.

Att fundera är ofta väldigt jobbigt, men det är ändå något jag ägnar mycket tid åt. Jag vill förstå. Jag undrar mycket. Att bolla idéer och funderingar med andra som uppskattar att fundera lika mycket som jag är något jag tycker är väldigt skönt. Jag vill höra flera synpunkter, och ofta får man ut en hel del av sådana samtal. Sen är det inte heller fel att bara sätta sig ner själv en stund för att tänka. Något jag har svårt att tåla är människor som tror att deras åsikter är fakta. Man ska kunna acceptera och tänka över andras funderingar på saker och ting.

Kärlek är något jag har svårt att förstå mig på. Ofta gör den väldigt ont, ibland är kärlek det underbaraste som finns. Trots de gånger det kännts som att man ska gå i tusen bitar för att man blir krossad pga kärlek så tycker jag ändå att det är en gåva. Det faktum att vi KAN känna kärlek. Jag är glad att jag kan ha den känslan, även om jag hatar den mer än något annat ibland.

Jag dricker inte längre alkohol för att bli full. Jag anser att det inte finns någon mening med att göra massa dum skit och dagen efter inte minnas vad man gjorde. Jag ljuger om jag säger att jag är helt alkoholfri, jag dricker alkoholhaltiga drycker för att det är gott. Dock är jag väldigt bra på att sätta gränser och säga ifrån.

Jag kan i stort sett inte bli beroende av något då jag på något sätt övertygat mig själv om att allt sitter i huvudet. Jag kan tycka om något väldigt mycket, men om någon skulle säga "Sluta med det där det är inte bra för dig" och jag vet att personen har rätt så kan jag sluta direkt. Vissa personer vet t ex att jag röker ibland, men jag har aldrig röksug. När jag väl röker är det för att det är gott, och oftast säger jag nej när folk erbjuder mig en cigg. Har inte heller något sug efter alkohol.

Stress existerar inte i min vardag. Stress är jobbigt och livet går i min takt. Om man stressar får man oftast inte mer gjort ändå, därför chillar jag.

Jag älskar musik. Det finns musik för alla sinnesstämningar, aldrig att jag kommer begränsa mig. Musik är vackert. Musik är konst. Men det bästa är ändå att dansa skiten ur alla till ett underbart set speedcore och terrorcore, på något sätt känner man sig som ny efteråt.

Jag vill ge det mesta en chans och gillar att vara kreativ. Jag vill hitta nya saker jag tycker är kul och lära mig saker. Innan var det ofta så att jag sa att jag skulle göra det och det och det men sen blev det aldrig av. Jag har sett till att göra något som många andra också borde göra: Få tummen ur röven och inse att allt inte kommer flygandes från himlen.

Ärlighet är något väldigt viktigt. Jag har ljugit förut, men åt helvete med det. Man kommer längst med ärlighet, oavsett vad.

Jag har väldigt lätt för att anpassa mig, vilket jag tror är en ganska bra egenskap. Jag har bott på 9 olika ställen och reagerar knappt när jag flyttar heller. Jag ser till att inte fästa mig vid ett boende då man aldrig vet hur länge man får stanna. Faktiskt så trivs jag på något sätt med att inte stanna kvar på samma ställe för länge. Jag vill se mer.

Ja, om jag ska gå igenom hela mig så skulle detta blogginlägg aldrig ta slut. Det jag vill säga är bara: "Jag hittar nu."