Nästa steg.
A: Du pratar inte som om du är 17 år.
Jag: Haha, låter jag för gammal eller?
A: Nej, du låter inte gammal. Du låter mogen.
Jag tror faktiskt att det stämmer. Om jag tänker tillbaka på mig själv för bara ett par månader sedan har jag vuxit upp väldigt mycket, och jag tror till och med att de flesta skulle hålla med. Jag har sett över mina problem och äntligen kunnat erkänna för mig själv att "detta är fel". Självklart finns det alltid fler punkter att jobba på, men i det stora hela är jag faktiskt stolt över mig själv. Som jag skrev i tidigare inlägg, jag är inte lika vilsen längre.
Jag vet vad jag vill. Jag vet vad som är jag. Jag vet vad jag ska fatta för beslut.
Jag inspirerades också av Fredriks inlägg, om att starta ett nytt kapitel. Jag har tröttnat på att stå och stampa på samma ställe, det är dags att börja gå igen.
Jag vill framåt. Att jag går framåt innebär inte att jag måste glömma, däremot kan jag lägga allt i en liten ask som jag kan plocka fram igen när det är mer läge.
Jag måste sluta fundera över Kim. Det är ingen idé, och den delen av Kim som jag tyckte om har antingen dött eller sover. Jag kan bara hoppas på att den vaknar till liv igen, men det kommer ändå inte ske i dagsläget. Jag skickade ett sms till honom idag och bad om ursäkt för mitt omogna beteende där jag sa att jag hatade honom. Det gör jag inte, även om det kändes så just då. Jag skrev också att vi kanske hörs om ett par år när allt har lagt sig.
Jag ska försöka hålla vid det. En gång sa Kim till mig att vi borde ses igen om 5 år, när jag vuxit upp. På den tiden var det jag som ofta betedde mig omoget. Men jag är inte längre den omogna, rollerna är ombytta. Han är den. Jag vet inte om vi någonsin kommer hitta tillbaka till varandra, men om vi gör det så skulle det inte vara nu. Om han någonsin får tillbaka sina värderingar och livssyner som jag gillade så kanske, men annars så nej.
Jag saknar dig, men jag lämnar dig ifred nu. Hör gärna av dig om du växer upp tidigare än jag tror.
Jag ska koncentrera mig på de delar jag faktiskt KAN göra något åt: Mig själv. Och som sagt, jag tycker att jag redan lyckats ganska bra. Jag har värderingar. Jag har åsikter. Jag har mål. Äntligen så känner jag att jag VET.
På något sätt välkomnar jag nog också ett nytt kapitel.
Jag: Haha, låter jag för gammal eller?
A: Nej, du låter inte gammal. Du låter mogen.
Jag tror faktiskt att det stämmer. Om jag tänker tillbaka på mig själv för bara ett par månader sedan har jag vuxit upp väldigt mycket, och jag tror till och med att de flesta skulle hålla med. Jag har sett över mina problem och äntligen kunnat erkänna för mig själv att "detta är fel". Självklart finns det alltid fler punkter att jobba på, men i det stora hela är jag faktiskt stolt över mig själv. Som jag skrev i tidigare inlägg, jag är inte lika vilsen längre.
Jag vet vad jag vill. Jag vet vad som är jag. Jag vet vad jag ska fatta för beslut.
Jag inspirerades också av Fredriks inlägg, om att starta ett nytt kapitel. Jag har tröttnat på att stå och stampa på samma ställe, det är dags att börja gå igen.
Jag vill framåt. Att jag går framåt innebär inte att jag måste glömma, däremot kan jag lägga allt i en liten ask som jag kan plocka fram igen när det är mer läge.
Jag måste sluta fundera över Kim. Det är ingen idé, och den delen av Kim som jag tyckte om har antingen dött eller sover. Jag kan bara hoppas på att den vaknar till liv igen, men det kommer ändå inte ske i dagsläget. Jag skickade ett sms till honom idag och bad om ursäkt för mitt omogna beteende där jag sa att jag hatade honom. Det gör jag inte, även om det kändes så just då. Jag skrev också att vi kanske hörs om ett par år när allt har lagt sig.
Jag ska försöka hålla vid det. En gång sa Kim till mig att vi borde ses igen om 5 år, när jag vuxit upp. På den tiden var det jag som ofta betedde mig omoget. Men jag är inte längre den omogna, rollerna är ombytta. Han är den. Jag vet inte om vi någonsin kommer hitta tillbaka till varandra, men om vi gör det så skulle det inte vara nu. Om han någonsin får tillbaka sina värderingar och livssyner som jag gillade så kanske, men annars så nej.
Jag saknar dig, men jag lämnar dig ifred nu. Hör gärna av dig om du växer upp tidigare än jag tror.
Jag ska koncentrera mig på de delar jag faktiskt KAN göra något åt: Mig själv. Och som sagt, jag tycker att jag redan lyckats ganska bra. Jag har värderingar. Jag har åsikter. Jag har mål. Äntligen så känner jag att jag VET.
På något sätt välkomnar jag nog också ett nytt kapitel.
Kommentarer
Postat av: Fredrik
Är glad över att jag har fått vara en del av din väldigt positiva vändning. Har inget att tillägga förutom awesome =). Keep on rocking! typ
Lite halvt komiskt att vi båda kom till insikt om ett nytt kapitel typ samtidigt också xD. Hade gött Sabina =) //Fredrik
Trackback
