Le, det löser sig.
Jag satt lätt bakåtböjd i det mjuka gräset och såg elden leka i luften framför mig. Området lystes upp och vinden ven när den vek sig för de stora cirklarna av flammor som formade sig runt honom. Jag njöt av ljudet, det var som musik som fyllde den annars så tysta natten. Det och de avlägsna vågorna som rullade in mot stranden. Hans fingrar gjorde små lätta taktfulla rörelser som lät eldbollarna fortsätta dansa och ge ifrån sig nya skepnader, ingen lik den andra. Jag var avslappnad. Jag var lycklig. Jag hade inte ett enda problem i världen. Allt jag behövde göra var att njuta. Njuta och le.
Den här helgen kändes som att leka genom livet igen. Matlusten kom tillbaka, jag glömde bort allt jobbigt, jag glömde bort allt jag måste göra. Inget spelade någon roll längre utom det som fanns där. Vi satt på klipporna och kollade ut över sjön, vi låg i solen med varsin öl och pratade, vi sprang omkring och lekte som små barn. Man var glad och ansvarslös.
Jag vill inte låta skit ta över mitt liv. Jag vill inte fundera på ett förflutet jag inte kan ändra på. Jag vill alltid vara lycklig och bekymmerslös. Allt som behövs är de små kryddorna som hjälper en på vägen.
Le, det löser sig.
Kommentarer
Trackback
