Ett leende.
Det där leendet som jag hade saknat fick mig att faktiskt kunna ta de orden till mig. Att jag faktiskt kunde få fram det där leendet igen gav mig en bekräftelse på att orden hade riktig innebörd. Fredrik passar så mycket bättre i ett leende.
Som vanligt samtalade vi en hel del. Självklart mycket om förhållande, saknad och dylikt som vanligt. Dock står vi nog mest och stampar på samma punkt där, men det är ändå skönt att tömma ur sig ibland. Lätta på trycket helt enkelt. Vi gick igenom något som Alex tog upp, hur lätt det är att fastna i en cirkel. En cirkel av bra minnen. Av någon anledning vill man inte ta ett steg ut ur den. Man vill ha ett avslut, men samtidigt inte. Det är svårt det där. Det enda som kan sudda ut den är egentligen tid. Tid som oftast går alldeles för långsamt.
Sen är det som Jörunn sa. När någon annan säger "Det blir bättre" är det så jävla svårt att ta till sig, men innerst inne på något plan vet man ju att det är så. Och ja, jag känner själv hur det faktiskt blir bättre och bättre. Sen att jag märker själv hur mycket jag trivs i mitt nuvarande sällskap. Jag gillar mitt och Henris förhållande. Jag gillar att han älskar mig för den jag är. Jag märker själv hur jävla irriterande jag är ibland, ändå är han nöjd med mig. I hans ögon är jag perfekt. Han är inte förblindad av nykärlek längre, han älskar MIG. Han älskar den Sabina som finns idag. Det är det som gör mig så lycklig.
Det är inte bara Henri jag trivs med. Jag trivs med de vänner jag börjat träffa pga. Henri. Jag älskar att sitta och snacka skit och skratta med Micke. Jag gillar att le åt hur Henri och Tina alltid småbitchar med varandra. Jag tycker om Sarah och Joel. Jag älskar Jimmys, Toms och Max galenskaper. Det jag gillar mest är nog ändå att alla verkar trivas med mig också. Jag känner mig accepterad och omtyckt. På rave är det nuförtiden en självklarhet att gå omkring och mingla med allt och alla tillsammans med Henri. Det är kul att träffa nytt folk varje gång, oavsett om man kommer prata med dem igen eller inte. Ja, jag gillar det.
Jag och Fredrik började också prata om framtidplaner och olika saker man vill göra. När man tänker efter så finns det egentligen ganska mycket man vill prova på. Det finns så otroligt mycket man aldrig testat. Tänk om man är naturbegåvning på något man aldrig ens tänkt på?
Något jag vill göra inom snar framtid är att åka wakeboard och hoppa fallskärm. Okej, jag har vattenfobi. Okej, jag kommer faila. Men det spelar fan ingen roll. Wakeboard ser underbart ut, jag ska testa oavsett hur mycket åt helvete det kommer gå! Och fallskärm.. Jag kan bara tänka mig den helt otroliga känslan. Jag kommer säkert vara rädd först, men när man väl är i luften... Åh, kan knappt föreställa mig det. Bara släppa allt och flyga.
Även planerat in 2 tatueringar jag bestämt mig för att göra. Berättar inte vad eftersom jag inte uppskattar folk som snor, men jag är ändå säker på min sak! Ska gå med Emelie och kolla lite studios idag, sen ska jag kolla ännu mer studios med Linn på torsdag. Värt.
Vi gick också igenom hur vårt rave skulle se ut om vi hade något. Väldigt nice planer faktiskt, svårare att genomföra dock. Men men. Någon gång. Någon gång.
Kort sagt: Jag har saker att se fram emot. Det gör mig glad och ger mig livslust. Det är väl det som behövs, drivkraft. Jag hoppas bara att jag kan hålla kvar den.
På återseende!
Helt underbart att vi alla verkar må bättre nu iaf.
Längtar efter att både kolla tatueringsställen och sen att få baka cupcakes med er och bara chilla.
Hoppas att allt fortsätter gå så bra som det gör nu. Känns som om livet gärna skulle få fortsätta såhär nu och gärna bli ännu bättre för alla av oss!
Skönt att du mår så bra med Henri och hans vänner. Härligt att höra att ni ändå planerar lite. Jag och Tomas gör ju inte sånt för att han är fast vid att inget håller för evigt, därför planerar vi inte på längre tid och jag får aldrig säga att jag kommer älska honom för evigt då det kanske inte kommer hända, fast det är så jag känner just nu med honom.
Ibland är det dock skönt att bara ta det som det kommer också. Men kanske inte alltid. ^^
Det är väl i de svåraste stunder det faktiskt visar sig vilka som är vänner och inte. Hur starka alla människor faktiskt är. Jag vet inte om det är att vi människor fungerar på sådant sätt att vi oftast bara ser det dåliga i det mesta och näst intill blundar och vägrar se allt det positiva. Det är där vännerna kommer in. Du Sabina (även andra) har fått mig att se mer utav de positiva sidorna hos mig. Jag blir glad och lycklig när jag får så klart för mig hur mycket människor tycker om mig.
Denna kommentar skulle jag skrivit tidigare, men även nu är jag väldigt tom på ord. Jag har inte direkt något att tillägga i ditt inlägg. Jag nickar egentligen bara och håller med. Kanske är det för att jag stannar upp så mycket i mitt tänkande, som jag av någon anledning gjort de senaste dagarna.
Hur som helst så är jag väldigt glad över att du tog dig hit och fick mig på bättre humör. Det behövdes och jag tackar dig Sabina, du är en riktig vän =).
//Fredrik
