Saikotic - life is a song, sing it.

Ångest.

Jag har ångest över att jag aldrig är i skolan och lämnar Emelie ensam där så ofta, men jag orkar bara inte ta mig dit. Jag orkar inte ens ringa och sjukanmäla mig längre.

Jag har ångest över att jag totalt skiter i jobbet, men jag orkar inte. Jag ringer inte ens och förklarar mig.

Jag har ångest över att jag inte gör ett piss här hemma, det känns som att jag lägger allt ansvar på Henri.

Jag har ångest över att jag sover bort dagarna och gör så gott jag kan för att glömma att jag lever, särskilt när det är fint väder.

Jag har ångest över att jag aldrig är ute och träffar folk, även om jag har goda anledningar till varför. Jag isolerar mig mer och mer.

Jag har ångest över att jag ser diskhögen växa men aldrig diskar. Jag får ont i kroppen om jag står upp för länge och jag hatar det.

Jag har ångest över i att jag skiter i att ta alla piller jag behöver, men jag hatar piller och det känns så jävla värdelöst att inte kunna funka utan dem.

Jag har ångest över att jag har kvar matlusten trots min sinnesstämning. Sen får jag ångest över att jag har ångest över det.

Jag har ångest över att jag ser mina pengar försvinna men inte orkar göra något åt det. Jag tycker synd om min mamma som måste skaffa fram pengar som inte finns.

Jag har ångest över att jag aldrig svarar i mobilen, men jag orkar inte prata. Synd bara att det går ut över många som bryr sig.

Jag har ångest över att jag slösar bort min tid vid datorn som jag tycker är meningslös och skittråkig.

Jag har ångest över att mina marsvin är uttråkade och jag ger dem för lite uppmärksamhet.

Fan vad mycket ångest jag har.

Och nu fick jag ångest för att detta inlägg låter gnälligt och emo.