Saikotic - life is a song, sing it.

"Boken handlar om tonåriga Tessans liv som prostituerad och den är skriven med hjälp av journalisten Caroline Engvall (Kalla Kulor Förlag). Förlaget säger att boken är deras viktigaste någonsin.

Och jag kan förstå att de säger så. Berättelsen om Tessan skakar om en. Mycket.

Man känner sig ömsom upprörd, ömsom äcklad. Jag sov helkasst natten efter jag hade läst boken. Och jag hade sträckläst den.

14 år gammal blir Tessan våldtagen av en kille hon känner, men inte har haft någon närmare relation med.

Hon reagerar som så många våldtäktsoffer; skyller på sig själv, skäms, känner sig smutsig och "brukad". Och säger ingenting till någon.

När sedan kompisen Jenny slänger ur sig att de kanske skulle "hora" för att få lite pengar, så hänger Tessan på.

Kompisen äcklades och drog sig ur efter två möten med torskar, som Tessan och Jenny fått kontakt med via nätet och som inte hade några betänkligheter om att ha sex med två underåriga tjejer.

Men Tessan fortsatte. Och fastnade i nätprostitutionen. Under flera år. Och det utan att familjen, vänner eller någon annan visste.

Som läsare sitter man hela tiden och vill ropa:

Och hur kan det vara möjligt att ingen förstod vad som var på gång?

Tessan säger själv att hon var världens bästa skådespelare. Levde i två världar. Föräldrarna fanns där hela tiden, men hon stötte bort dem.

Där är Tessans levnadsöde inte unikt. Anorektiker är också ofta experter på att dölja, liksom ungdomar som hamnar i drogmissbruk. Och efter självmord eller självmordsförsök säger ofta omgivningen; jag hade ingen aning om att hon/han mådde så dåligt!

Och Tessan har paralleller med många av dessa. Istället för att skära sig hade hon sex mot betalning. Det var egentligen ingen skillnad.

En anorektiker strävar ofta efter kontroll. Det ville Tessan också ha.

Och samtidigt ville hon "straffa sig själv".

Som socionom har jag ibland stött på uttrycket: hellre negativ bekräftelse än ingen alls. Alla vill bli sedda. Och hellre på ett negativt sätt än inte alls.

Så var det med Tessan också.

Att prostituera och förnedra sig blir som en drog för Tessan. Hon talar om "suget" efter att kontakta sina kunder, precis som en missbrukare talar om suget efter droger. Hon får "återfall" efter ett långt uppehåll.

För mig är det obegripligt att säga "skyll dig själv" eller "hon gjorde det frivilligt".

Om det var din egen dotter, skulle du säga "skyll dig själv"?

Skulle inte tro det."

Det var sant, det kändes som en självbiografi. Det finns bara 2 skillnader: Jag har inte blivit våldtagen, bara sexuellt utnyttjad. Jag har aldrig tagit betalt för det.

Om någon faktiskt skulle vara intresserad av att förstå någon som mig eller någon som är som mig: Läs den här texten, eller ännu bättre, läs boken.

Jag pratade med Bernhard tidigare idag. Bernhard tillhör en av de människor som varit så långt ner man bara kan komma och lyckats ta sig upp så högt som han kommit idag, det var något jag inte visste om honom och blev förvånad när han berättade det. Sen sa han: "Det är inte dig det är fel på. Felet är att folk inte ens försöker förstå och inte tänker längre än näsan räcker."

Varsågod, nu ger jag er chansen att förstå.

Något som jag själv sagt och som också sades på kryssningen "Det hade varit bättre om hon knarkade, då hade hon fått stöd från samhället. Det får inte en hora däremot."

Nej, vi får väl inte det, eftersom alla tror att det är en rolig hobby eller något vi har. Läs, försök förstå och öppna era ögon för ett område ni aldrig kunnat se förut.